Som en helig Antonius eld med epedemi som följd amputerar jag en av de pulserade röda färgerna

Men med kärleksför..åd...d.. drabbas ingen fattig här inte
Giftet når ej då hon lagrat i år

Med ett vitt vridet horn i pannan står jag blott för det ena. Solen vakar min aura.
Och du vilar ömt med ditt vackra huvud nära mitt varma sköte när jag inte galopperar bort..

Reser mig på fyra...alltid... Inte längre än så när faktum är ett
Så gudomligt bitterljuvt kommer vår med mild ljummen vind i hår

Jag känner mig som om vore jag utan land och borde befästa mark,
märk väl min...min...mark grönskar sagolikt lika vackert som majolikans skärvor i min varma hand, i din en tistel...

Svårast nöt att knäcka av dem alla...men försök. Jag ger dig enhörningen och epedemien.

Timme ut och timme in
Vad tänker du nu.. du..

I din själsliga läcka finner du mig
En rodnad på din kind
Jag måste vara schhh...Och inget säga

I närvaro av frånvaro, märkligt betingad korrenspondans

Jaha..( tänker) så ni dansar ni med..så..men så..för mig då...förför..det vill säga

Slicka o kyss ömsom varsamt min hals, mina nyckel ben, andas på mina bröst med mjuk tunga runt det hårda. Ta emot min flämtning vid din handled som ligger vid min mun. Lås upp alla låsta cirklar som vill virvla och öppnas i en extatisk stund till sömn denna gång, för tröttheten är överhängande när solljuset vackert silar in på mitt hår, över min kropp.. Varmt och skönt. Så kom det trots allt som pågår...

Leendet, jag älskar när jag känner att det drar i mungiporna så där utan anledning
När dagen tar form




I närvaron andtappad
I närvaron fullblods röd
I närvaron ögonblank
I närvaron tankfull
I närvaron tom
I närvaron nyfiken
I närvaron kärleksexploderande

Timme ut och timme in
Vad tänker du nu.. du..