Jag står på kanten och känner mig lång
Om jag går ner så kommer alla se ner på mig, igen
och det är tråkigt.

Jag är liten och kall
men de kallar mig snäll.

Jag formas av omgivningen
men de kallar mig Idan.
(de kallar mig Ida..)

Hursomhelst..

Jag kan låtsas vara någon annan
jag kan skratta och vara glad
men när ensamheten stör
så kommer Jag fram igen.

Då kanten försvinner under mina fötter
och jag blir mindre än mig själv