Jag vill slå bort allt ur mellangärdet, det känns i armen längst upp vid axeln, känslan att om jag bara kunde få slå, slå ut armen tillräckligt snabbt och hårt så ger allt det i mellangärdet med sig.
Skrika högt, skrika ut allt det där som fastnat i bröstet under hud och ben, det känns i halsen precis i Det området som rodnar när jag blir nervös, en känsla om att jag måste skrika högt för att lossa den klumpen som trycker och tänjer och kväver.
Springa, jag måste springa, en känsla som ligger lika mycket i de krypningar Jag hela tiden känner i ryggaden, (jagad!) som i benen, en impuls om att om jag börjar springa nu springa fort springa långt så kommer jag ifrån allt som vart allt som är, kommer fram till något nytt.