Jag slåss nästan lite om min coolhet utan dig
Tänker...inte...tänker...vara dum snäll tills livet är mig förbi. Du donerar kyla för de varma. Åh..jag donerar och dedikerar kärlek och värme för de kalla. Varm korv utan korv och extra allt tack!

Eftertänksam annotation
Att få vara kvinna, öm, coquet, lekfull , kärleksfull och moderlig. Slutligen att få känna så som bara en kvinna kan känna för en man,

...den hon älskar!! Punkt.

Kanske någon gång att det kommer brevledes det som kändes.

Som lättsam blåstrumpa med röda lagom naglar och luva med selleri i mungipan till höger dedikerar jag min maskulinistiska sida till alfa och omegas egna rad i bokhyllan, tar fram den när så behövs. För det behövs...det behövs att vara nöjd i varat.. hur kan hu klarat !!

Allt började med det där ögonblicket där blicken, i våra ögon sögs in i ett svart hål av tystnad i Pang. Faktiskt är det så, att hade fåglarna kvittrat ljudligt hade det blivit knäpptyst för så var det ju med allt annat omkring, och sedan den stunden är sig inget likt! Kanske var det slumpen...

Som när att mocka, rensa bland skiten som lagts på hög..högg..hujedan..osv
Insikt om att ingen klarar och kan allt, tar mig leende ur.
Men så ska och vill jag ha det där... annars får det vara.
Romantik för grova eller fina händer, r.o.m.ä.n.t.à.i.k!
Ta mig! Jamen så fel....det vart!!
D var ju just d! Orubblig är jag där!
Insikt om.. att man kan inte.. få allt, mindre ballt!!
Så att nöja sig med mindre än önskan, och det starka upplevda är aldrig ens ett alternativ. Ett drag av smärta och en grusad illusion stoppar inte en stekhet..tschhh...ångare i full fart. Förhoppningsvis är den svarta" pang" kolen snart slut och ångan pyser sakta ut och ångaren tuffar saktare och mjukare fram till strand kanten för att stillsamt lägga till.


En Svartvit film med min Cohiba i mun och bästa Zacapa, som min finaste vackra vän lärde mig att sinnligt njuta av. Oförfalskat bönkaffe till frukost och ett välkommen hem. Tack! :D


Jag vet att de finner mig charmerande och att jag för riktigt underhållande, roliga och givande konversationer med huvud på skaft. Men i realitet så utvecklar jag min slagkraft från åskådarläktaren, från att alltid varit i nu och hamnat däruti.. sen.. inte minst sist. Alltid andra först. Som en möjlighet är det en plausibel spegel vi har, för att föra våran linje..pratar om, du och jag.

Så.. när vägen delar sig, suger han likt en blodigel medans jag ser fram i kröken tittar på klockan och undrar nyfiket vad som lyckligt väntar.

Så.. jag väntar precis som han, men inte han..utan han som vill ha mig mer än allt och så snurrar hjulet på ångaren i Mississippi vidare och vidare...ny kol..ny resa.. jag klär mig i vacker aftonklänning med fint dekoltage fast det är egentligen läge för Mygghatt och schleetna..inget pang här inte..utan kläder som klarar av att krypa i lera och tryckande kvalmig värme. Men skall jag göra det så görs det med stil. Och jag är ju inte den som är den när boken skall ut ur myllan..nej...hyllan. Jag varken väntar eller jämrar mig inklämd emellan muren, vattnet och värmen...det eviga bultandet eller den tickande klockan.

Förnuft och känsla!! Jag säger det igen..Förnuft och känsla!!

Som han som den gången sa att det var bra att jag blev " Stood up" för att såna som jag alltid fick det dom ville . Jag tyckte verkligen om honom, men där knappades koden in fel mer än 5 gånger den... Eller han som sa den gången att - Hur fan ser du ut?! För att få mig på fall, suck.. män vars självkänsla och ödmjukhet låsts in i en tung kista med kedjor och sänkts till havets botten. Var bara snäll och ödmjuk, passionerad och dedikerad, det enda jag behöver och har som krav.



Så..jag önskar såå innerligt att han trots olikheterna kunde förstå när jag glatt pekar upp mot skyn och fåglarnas vackra formation mot det blå och säger

- Åh... titta vad vackert! och hans nästkommande mening blir
- Det är väl inget jag inte sett förut! (säger så mycket)

Och det så enkla, banala lösenordet för att få mig.. på fall i mitt tycke, blir en kod du inte kan komma på förrän det är försent. Han har tryckt tre gånger och kortet, log in.. spärras eller åker in i maskinen fast, han så gärna vill hålla fast i det! Sen sa det klick o vi kan alla 15 jädra koder och lösenord utantill. Datorn, Banken, Spotify, Soundcloud, My Space, Linked ,Telefonen, Ipaden, Fb, Sas, Fly Me, Guv, Koden till kod dosan, det tar aldrig slut och hälften kommer vi aldrig komma in till igen för vi orkar inte skriva eller ringa för att be om nytt.

Men så sent..du kan alltid be om en ny.. men innehållet förblir detsamma och ingen är som du!!

Kontenta:
Har han (inte jag, om det skulle missuppfattats) tur.. finns tid att få en ny kod innan middagen är slut. Och kanske jag redan är mätt vid det laget..bara genom att titta på det vackra fåglarna som finns på himlen. Så löjligt simpelt och gratis! Med Champagne fyllda ögon hade jag tittat in i dina.

Så..han vet vad jag menar, men så var det ju det...finns det bankomater eller kortmaskiner.. i... eller var det nu på..Miss i Pippi!! Min förvåning för allt i livet vinner seger i sorgen. Och jag skrattar åt mig själv som inte ens sminkat eller gjort mig iordning än för jag har så kul med att analysera mina egna skrivna ord i mitt lugn till härliga SoundDogs musik. Jag hoppar emellan tid, år och rum för att det roar mig. Ringer min vännina för att tala om att de är just så. Och inte har jag ens druckit vin då jag skulle köra in till stan. Jag har världens bästa vänner. Jag mår bra! Känner mig riktigt nöjd med att vara hemma ensam en Lördag, barnledig, mitt val, vuxet på nåt vis. Vi tar ju igen allt på brunchen imorgon. Jag älskar er innerligt!:D

Just ikväll ville jag bara dansa till Trance...monotont..tungt..drivigt...malande utan stop, helst barfota på min sand strand i värme där min älskade sol går ner. Endå sitter jag kvar på min barstol eller vid min flygel hemma å maler på som en ann. Trött o Vemodig men endå glad, fa...jag vet varför... Samtal på samtal i telefon, med dig, han, henne och med ett hjärthoppande fint brev från Bluesen. Jazzen, Tuggummipoppen och the Happy House och end får vänta.


Liten suck...

Stor dedikation...

Med hoppfullt hjärta...

Brinnande återväckning sökes...