Ibland har jag undrat om folk skulle bli
hjärtlösa om deras hjärta byttes ut på
sjukhuset. Men jag tycker det verkar

vara så att många nog som fått en ny
som chans att det kan vara just då som
deras liv hamnar i ett nytt ljus. Eller

åtminstone deras sätt att se på livet, att
de börjar bli mer ödmjuka inför livet och
det som utspelar sig inom åtminstone

den radie vilken täcker deras omedelbara
synfält. Själv har jag aldrig behövt byta
hjärta, vare sig på sjukhus eller genom

att bli kär, förälskad. Kärleken verkar som
att ha funnit bo i bröstet och själen redan
tidigt i livet. Vilket skänker mig någon ro.