De sönderrivna bilderna, Av Azar Mahloujian

”Jag förstod först då att det är mycket speciellt att vara flykting. Man är så känslig, så ömtålig. Det räcker med ett ord, en blick, en liten rörelse för att man ska få budskapet: Du hör inte hit. Och när man får ett sådant budskap tappar man fotfästet. Man går i dagar och veckor och känner hopplöshet och depression… Man känner sig misslyckad. Allt man har gjort för att anpassa sig till det nya livet här och allt man har uppnått blir så meningslöst. När man skakar av sig hopplösheten och kommer igång, har man förlorat mycket energi. Det är som om man förbrukar mer och mer energi för varje gång. Det är som om man som en flykting befinner sig i en permanent kris… En flykting är och förblir alltid en flykting. En gång flykting, alltid flykting.”

*****************************************

Ur diktsamlingen:  ”Vi, de överlevande” SERP. 2008

Flykten

Att stanna kvar betyder att acceptera döden

Att gå betyder att acceptera flykten

Att vara borta för evigt

Med hemlängtan

Med saknad efter dina nära och kära.

Man måste välja

Att stanna kvar och sälja sig

Att stanna kvar och lida för varje dag

Att stanna kvar och kämpa

Att stanna kvar och riskera att bli fängslad och avrättad.

Man måste välja

Att stanna kvar och iaktta en nation

som håller på att gå under

Att stanna kvar och se människor

som av hunger rånar och sviker

Att stanna kvar och se barn

– i stället för att gå i skolan –

som jobbar hårt i fabrik och med jord

från gryning till skymning bara för att

skaffa en bit bröd till sin familj.

Barn – flickor och pojkar –

som i stället för att gå i skolan vandrar

På gator och torg och säljer sig för småpengar.

Man måste välja

Att stanna kvar och lida hela livet

Att stanna kvar och mottaga döden.

Man måste välja

Att antingen stanna kvar och dö

Eller att fly och kämpa

Vi valde kampen inte flykten.

Man måste välja.