Stjärnorna anländer senare om kvällarna nu, och där jag glömt bort mitt paraply speglas ljusen i pölen framför mina fötter. Du frågade mej om jag ville att dörren skulle vara stängd men det enda jag brydde mej om var den döda flugan på mitt fönsterbräde.

Du gick, och du stängde
utan medgivande eller svar
jag satt likgiltigt stilla
och under gråa moln
stack något till
under mitt vänstra nyckelben

Jag åkallar alla nebulosor
genom mitt sökfält
ett desperat Enter
och dem projiceras
över mina väggar

Jag vet inte varför
min mantel
med har blivit regnblöt,
men jag tror att detta pågår överallt

I alla kroppar vibrerar något
längst ut i fingertopparna
något som känns
och alla skriver
för att sluta vara
tomma, tomma

Ingen önskar ett tomhetsöde
inte ens jag
men varje gång
jag möter mej själv i spegeln
så rinner själen ur mej
innan jag hinner stänga min mun