mörkret,
svart ogenomträngligt;
som om jag blundade
fastän jag inte blundar

kölden,
åt vilken allt förgängligt
skattar obönhörligt, obevekligt,
om än våren stundar

räddningen, så nära,
ändå som ett hån,
om modet ej kan bära
igenom stormens dån,
om handen som var utsträckt en gång
ej längre minns;
hur ska jag kunna vandra en väg som inte finns?

om ögat vändes bort
om tonfallet är kort
murar av betong och sten får drömmar att fly bort;

drömmare fly bort

© marilin