morgon över byn
solen och regnet
samsas om att göra
jorden grön och frisk
gräsklipparen dundrar
över innergården

häcksaxen sick sackar
sick sick
buskarna är
nedklippta allt för hårt
spöklika står stammarna
i solhetta och ösregn

frostnätterna nyper
den sista gnutta
livskraft ur växterna
allén bakom huset
mot vägen fick sig även den
en riktig omgång
av låtsas arboristen

synen av det hela
är en öde trist en
huset ligger nu naket
öppet och sårbart

för solen att bränna
vinden att pina
regnet att ruska
kylan att bita

vi har bara en chans
här att beakta
den om att hoppas
hoppet är gratis
gröna skott och gröna blad
går inte att hoppas eller
köpa och måla dit

det blir en het sommar
att vänta för dem
som bor i husen

humlorna i huset
som sökte linden
är nu vilsna
surrar runt letandes
efter nektar
på balkongerna

igelkotten finner
sig utom av förtvivlan
vart ska hon nu finna mat
till sina ungar
haren flyr till skogs en mörk tyst kväll

poeten skriver
med säker hand
tecknar ned sin metafor
människo tok
är inte djurklok

harflukt känner lukt
ser fara i att vara
den som skärs ned
beskärs mellan granarna
flyttar från byn
som inte längre är
någon vacker syn