När jag mötte Nattens Drottning

sysselsatt med gyttjebrottning

var min fattigdom extrem

som poetens, i Boheme,

därför fann jag ingen brådska

bjuda drottningen på Tosca-

kaka varför hon fick lida

i sin väntan på Aida

som i lag med Don Juan

snabbt sin rätta aria fann.

Utanför, på  tysta fjät

Rosenkavaljeren grät

för att han ej tilläts kvarta

med sin frilla, lilla Martha

som försvunnit i ett getto

omslingrad av Rigoletto

vars smått vidriga lekamen

lägrat nyss Kameliadamen.

Operavärlden är ett träsk.

Skål! Nu tar jag mig en bäsk

och beger mig på partaj.

Hej! Vi ses hos Butterfly!