gröten sjöd tyst
och någonstans
smälte våra
trumhinnor ihop

i bakgrunden
vässar någon
en penna,
håller hårt
om dina revben,
och du suckar
ekar mellan
tidens trappsteg

fan för mej
och fan för dej

rödljusen skär ut
tårtbitar
i dimman

en till dej
och en till mej
vi rimmar med
vattnet
vid bryggan
det svarta vattnet

göm dej fort
fortare
så djävla kallt
i vattnet

maj och versmått
det var bättre
när linoljan
självantände
i din
papperskorg

oljefärg
du är så slarvig
lös
aldrig i
den stjärna
jag förlöste





















skrivet av mej
messier111