Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Stockholm sägs vara världens ensammaste stad. Ingen annanstans finns det så många hushåll med bara en person. Förlorade, bortglömda, lever människor i sina små lägenheter. Uppgivna. Veckor sedan de pratade med en annan person. Sorg.


§1: Någonstans på vägen till nu

Livet hon lever är en långsam död
Meningen har försvunnit
någonstans på vägen till nu
I en inrutad rutin
av medias enkelriktade kommunikation
äter hon tanklöst
från en buffé av ingenting
Är det morgon eller kväll?
Vardag eller helg?
Kalendern på kylen är daterad
till ett år som försvunnit
någonstans på vägen till nu
En inkomst från stat
skickas vidare till andra
via bankens kontor
Sist hon såg någons blick
hörde någons skratt
var på avstånd
från sin balkong, tolv våningar upp
Hennes dörr till ettan
öppnas en gång för mat
Hennes dörr till hjärtat
har sedan länge rostat igen
Någonstans på vägen till nu
år efter år efter år
är hoppet förlorat
Viljan, styrkan och själen likaså
Gränsen mellan liv och död
är hårfin
när ingen vet
att man andas




Fri vers av Tom McQuassi
Läst 261 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2012-05-18 23:47



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Tom McQuassi
Tom McQuassi