är du en person som tycker någonting om allting...? ja, då är du en person som har mycket att hålla reda på... men det finns två olika scenarier som är varandras polära motsats, som i många andra fall; åsikter på utsidan kan se likadan ut trots att de är baserade på erfarenhet, eller trams som man har fantiserat ihop själv (fördomar)...
man lär sig redan på lågstadiet här i sverige, att det är viktigt att man är på ett speciellt sätt för att bli accepterad... om du skulle få någon galen idé, som du ärligt tänker på men som du känner dig ensam om, kan jag lova att folk ska ha väldigt bråttom med att tycka någonting om just den galna idén, för att ingen annan vågar visa den
dessa åsikter är enbart där för att du ska kunna välja att ta dem till dig, men det är helt onödigt om du följer ditt hjärta, till och med besvärligt... i 16 år levde jag på att göra mitt liv enligt tyckandet från mina föräldrar... total underkastelse, verkligen... vissa skojar bara om att det är så med sina föräldrar men det har alltid känts så för mig
att bryta sig loss och våga erkänna TANKAR som dyker upp i huvudet, skilja tydligt mellan tankar/idéer och intryck samt inte minst ge fan i jantelagen så kommer man en bra bit... jag kan säga att trots att jag växt upp i ett hem där det stinker 0 i EQ, har jag gått min egen väg och på så sätt alltid glidit fram på ett bananskal i princip... det låter "lyxigt" men det är extremt energikrävande för egentligen planerar jag precis ALLT undermedvetet, och jag hinner ju inte ens allt jag vill göra på en dag för att det är så många saker som är viktiga för att forma mitt framtida liv!!!
jag tror att jag har någon form av uppgift ändå om jag verkligen försöker koncentrera mig på mig själv och hitta det jag är bäst på i livet... jag tycker om att kommunicera med folk och hjälpa dem (och mig själv såklart) att må bättre! vad är viktigt i livet? ja, jag tycker faktiskt frågan är skitenkel och jag vill bara ge ett skitenkelt svar och det är att så många som möjligt ska ha det så kul som möjligt i sina liv... men verkar ju nästan som att gud planerat all orättvisa och att vissa föds till att bli utnyttjade som en vara av ett eller annat slag, och vi behöver inte gå in mer i detalj på det
att lyssna på den man pratar med är det bästa man kan göra, men samtidigt måste man ju vara medveten om vilken roll man själv har... en diskussion t.ex. eller ett privat samtal... är... för mig åtminstone... ge och ta, ungefär lika mycket... eller egentligen exakt tror jag, men man är ju olika som personer och vissa är förtjusta i att förstora detaljer på ett speciellt sätt, vilket bara visar att INGEN är normal och alla är unika människor som har känslor för olika saker... det kan man inte styra över, och det ska man bejaka
jag har kört på känsla i flera år nu... känns som att jag fattar allt (?)

jag vill alltså inte framstå som att jag "kan" massa grejer här nu utan det är bara lite random spån som jag tänkte på, och en klick smör