hon sitter med
korslagda ben
i tystnad
ser en film
om en man som
dödar en fågel
och sådär kan
hon fastna med
tankarna i timmar

hon säger alltid
att hon väntar samtal
när man frågar
att hon är upptagen
inte har tid nu
men telefonen har
varit tyst i flera veckor
det vet hon också

klockan tickar
en morgon har precis
knackat på
ett nytt år försiktigt
gläntat på dörren
och det är märkligt
hur allt flyter
samman ibland
men man ändå ser
nyanser i efterhand

hennes blick vilar
stilla ikväll
hon säger att hon
väntar på den där stormen
att den ska komma inatt
och nyss hörde jag
henne viska i sömnen
att det är kallt som is
men betong
kan också blöda