När jag kom in möttes jag av en gubbe med röd jacka och gula skor.

Han hade en krokig näsa och en buckla på ryggen.

Han var inte glad.

Han tittade på mig från topp till tå.

Han tittade på kassören och sa: "Är det din fru?"

Kassören blev chockad och log och sa: "Min fru nej."

"Men det kan bli", svarade gubben.

Gubben lämnade affären direkt när kassören räckt över tidningen som gubben köpt.

Kassören och jag hade ögonkontakt en stund under en jobbig, pinsam tystnad.

Kassören flinade, tittade på mig och skrattade när han sa: "Känner du honom eller?"

"Har aldrig sett honom förut."

Jag betalade för chokladen och lämnade affären.

Det kommer att bli tråkigt när dagens gamla människor inte längre finns.
Döden är inget negativt, bara något man normalt sätt inte längtar efter.