En människa ligger vi vägen, alldeles stilla. Hennes hår är i vägen för ansiktet, så det är nästan omöjligt att se om hon är vid liv om man inte är mycket nära. Om folk hade vågat gå så pass nära att dem kunde se det, eller brytt sig om att göra det, så skulle hon antagligen ligga på sjukhus vid det här laget. Men än låg hon där, knappt märkbart en människa, en mycket liten gnista av hopp till liv.
Det var mycket svårt att se vilken hudfärg människan hade, och för att ta reda på det skulle man vara tvungen att tvätta bort blodet som täckte henne, vilket heller inte hade skett. Naturligtvis borde inte hudfärgen ha någon betydelse i detta fallet, inte i några fall. Fast det sorgliga i just detta fallet, och säkert i många andra fall, var att hudfärgen faktiskt var en betydelse. En stor betydelse. Den enda betydelsen.