Jag körde i min Bentley efter att ha firat den förbannade lodjursklänningens dag. Körde för fort, fick böter och var tvungen att blåsa i ett rör. Polisen eller var det nu var, ung var han, kanske 25, tittade på mig och undrade om vi hade setts förr. Ja, antagligen, jag känns igen. Snygg bil sa han sen. Mmmmm...var mitt svar. Tryckte på en knapp så rutan åkte igen. Tretusen kronor i böter och en rivig start, sedan försvann jag. Dubbelparkerade på fel rutor, blev utskälld av en dam. Visade fingret och sedan höll hon käft. En eldig fan är jag och har fortfarande inga sympatier för en enkel rak och sann väg, älska hit och känna kärlek där. Vem fan bryr sig om sånt. Ingen mer än hon i prickig klänning, hon gillar sånt. Jag gillar slitna jeans och ett knullrufs. Klarar du inte av mig så skit i det då. Jag skriver en sång om det sen. För instängd i en jävla hemlighetsvärld passar jag inte så bra. Inte nu, kanske sen. Förmodligen aldrig min vän. Det är jag som dansar en hel natt du får här, som måste bäras hem för att jag inte kan gå. Druckit för mycket har jag inte gjort, jag har dansat för mycket med dig. I en jävligt kul värld, öppen eller hemlig det skiter jag i. Det var mig du fick. Klänningstösen är timid. Hon gillar fred och skit. Den här damen är en eld, en röd och farlig sak. Bits om du inte passar dig. Hon ser mönster mycket fortare än dig. Du vill göra om henne men bespara oss. För det funkar inte så. Du är vad du är. Hon lägger ned vapen om det finns en plats där hon kan få lov att existera utan att bli dömd för att hon kan se mycket mera.