Väcktes i natt av två hankatter
som råkat i luven på varandra.

Arenan var förlagd till en gräsplätt
nedanför mitt sovrumsfönster
och tonläget var högsta tänkbara
och ingen hänsyn togs till
att klockan var en bra bit efter midnatt.

Så småningom blev allt tyst och lugnt
men på morgonen möttes jag av en ömklig syn
för på gräset låg ett litet ljusblått halsband
med en gyllene bjällra på
som i stridens hetta krängts över huvudet
på den ene av tuffingarna.

Vid halsbandets återlämnande
sågs den lille stridskämpen liggande utslagen
djupt sovande utan att ens lyfta på ögonbrynet.

Men på kvällen var han på benen igen
fit for fight.