Ett svart litet hål
i en liten enrummare
nånstans i mörkaste Småland
mitt på det gråslitna linoleumgolvet

och kanske
var det av nyfikenhet
som jag ramlade den där kvällen 
och tristess, leda och längtan förstås

en reva till overkligheten
där du fanns 
överallt
alldeles
och alltid


jag hette såklart något annat
men kalla mej gärna för Alice
för jag tycker nog att det låter bättre så


och jag slutade 
aldrig riktigt att falla
men under mitt
alldeles vanlig ovanliga linoleumgolv
var allting som tvärtemot 
eller inte alls
eller båda delarna
samtidigt och aldrig
och kanske vid sidan om
det var alltid så svårt att veta


ibland snöade det 
när det ringde på dörren
fyra decimeter 
och väggarna skrattade åt mej om nätterna
du också
eller så sjöng du
och det luktade som asfalt i regnet

och du hade alltid
tretton kort på handen
när vi spelade poker
tio ruter dam och tre jokrar
jag hade två omaka strumpor 
och en gammal bok 
som jag alltid glömde titeln på

"Det är inget konstigt, det är så vi gör här", sa du
medan du slog mej hårt över munnen
och jag skrattade 
när jag svalde mina tänder


och dagarna var som stenkulor
utspridda över vardagsrumsgolvet
kaos i blandade färger och nyanser
du dikterade lagar och regler


och jag lekte foglig undersåte
liggandes på knä på golvet
men satte hopp och tillit
i all största hemlighet
till ett svart litet hål
att ramla i igen


äntligen.