Han blickade ner på människorna som spatserade i den lilla parken vid biblioteket där han hade landat. Härifrån såg de ut som små prickar och Lucian kom på sig själv med att le. Det var något som fick hans ansikte att ännu mer likna en ängels. Håret var vitt som snö och ögonen ljusblå och de långa vingarna var svart som en månlös natt. Lucian var en av ärkeänglarna i staden och bokkonstens beskyddare.Kunskapstörsten hade fått honom att studera i både Rom och Florens på 1400-talet och på 1980-talet hade han tagit en master i litteraturvetenskap på Lunds universitet.Eftersom vingarna kunde göras osynliga var det ingen som hade misstänkt att de hade en ängel i sin närhet.Slutligen hade den största ärkeängeln av dem alla bestämt att även Lucian skulle få status som ärkeängel och beskyddare.Det hade fyllt hjärtat med obeskrivbar glädje.Äntligen kunde han göra riktig nytta.Några kråkor kraxade hest i trädkronorna och vinden lekte med Lucians hår.Solen började gå ner och kvällen sänkte långsamt sin mörka slöja över staden.Det var dags at flyga hem.Med en elegant rörelse spreds vingarna ut och han flög hem till lägenheten som låg i de finare delarna.Hela arbetsrummet var fullt av litteratur och antika föremål.Hade man levt i tusentals år var det lätt hänt att man blev en samlare.Lucian förundrades över människornas skicklighet och hur den hade utvecklats allt efter tiden gick.
Nästa morgon vaknade han av fågelkvitter och med ett brett leende över läpparna åt han frukost och gick därefter till universitetet för att hålla ett tal till alla studenter som studerade språk och litteratur.Det var särskilt en kvinnlig student som fångade ärkeängelns uppmärksamhet.I de blågröna ögonen brann en stark längtan som Lucian så väl kände igen.Kunde hon möjligtvis vara hans tvillingsjäl?Gud var kärlekens väsen och hade aldrig förbjudit sina undersåtar från att ta sig en maka.Avkomman till de här föreningarna,som var till hälften människa och till hälften ängel,var alltid välkomna in i himmlen så länge de inte gjorde något renodlat ondskefullt.
Själv hade Lucian aldrig haft en tanke på att han själv skulle finna den stora kärleken.Idag slog den ner som en blixt från klar himmel.