Hon satt ensam på tåget en decemberdag
med ögon av helium och väte som strålade
Jag mötte dem och tusen solar vrålade
och jag älskade det starka fast jag var så svag

Vi åkte söderut längs nordsjöns is förbi Haag
förbi Paris och Milano och hon målade
i ljusa toner genom städer som skrålade
Våren kom grön som genom ett trollslag

Vi såg torg med vita byggnader och fåglar som flög
och det var bara vi i kupén när sommaren kom
men runt hörnet lurade hösten och han smög

Tåget vände till platser där luften inte var lika hög
Så kom frosten igen och hon gick av norr om
gamla städer där vintern fortfarande viskade och ljög