”Men för i helvete!”

Petra flög upp från stolen och innan någon hann reagera så hade hon hunnit runt bordet, sparkat omkull stolen på andra sidan och vräkt ner Robert på golvet. Nu satt hon grensle över hans bröst och höll händerna så hårt om hans grå t-shirt att hennes knogar vitnade.

”Petra! Petra! Larsson!!! - vad fan gör du!?”
Camilla rusade fram och försökte lyfta Petra under armarna.

”Din jävel, jag vet vad du har gjort, erkänn då!”
Petras ögon tårades och hon pressade fram orden mellan de flämtande andetagen. Hon ville slå ut tänderna på den jäveln, strypa fanskapet med hans egen hala tunga.
Motvilligt lät hon Camilla hjälpa henne upp från golvet.
Kvar låg Robert, fortfarande för chockad för att förstå vad som hade hänt. Camilla höll henne fortfarande under armarna.

”Petra, vad...”

”Han är ju skyldig! Jag vet vad han gjorde med henne.”

”Men du får inte...du kan ju inte. Kom, vi låter det vara för nu, vi bryter här. Kom så går vi och tar en kopp kaffe.”
Camilla gick fram till bordet.

”Klockan är 16.34. Förhöret med Robert Hoffmann avbryts och återupptas imorgon onsdag den 12 december. Förhörsledare var poliskommissarie Petra Leijon. Kriminalinspektör Camilla Nedegård deltog också.”

Camilla stängde av bandspelaren.
”Petra, vad tänkte du på? Fan, om han anmäler, du kan få pro...”

De satt i fikarummet nu, vid ett litet runt bord i ena hörnet och med en varsin kaffemugg framför sig. Vid den här tiden brukade det vanligtvis vara ganska mycket folk på stationen, men tidigare på dagen hade en fyraåring försvunnit från ett dagis som var på utflykt i Kummelskogen, ett naturområde strax utanför stan, så nu var de nästan helt ensamma. Leif i receptionen var naturligtvis på plats, men i fikarummet var det helt tomt.

”Jag vet inte vad som flög i mig. Förlåt, men helt plötsligt såg jag Ali framför mig och allting bara svartnade.”

”Ali? Vad? Har det hänt något?”

Petra satt tyst i över en halv minut och drog ena pekfingret över muggens kanter.

”Han har träffat en annan.”

Orden hördes knappt. Det var som att all luft bara pyst ur henne efter vansinnet för en liten stund sedan.

”Vad sa du?”
”Han har träffat en annan! Ali har träffat en annan. Och han vill lämna mig.”

Nu svämmade hennes ögon över igen och hon blev arg på sig själv, men lät ändå tårarna rinna.

”Men gumman! Älskade du. Vem...? När...?”

”I ett halvår. I ett jävla halvår har han gått bakom min rygg och knullat med sin satans jävla personliga tränare på gymmet. 28 år, blond, sexig som fan, bimbo med stora bröst. Nichole heter hon. Jag vill döda det aset. Jag vill döda båda två.”

Camilla tittade på Petra en lång stund. Som på avstånd hör hon sig själv svara.


”Jag hjälper dig.”