Hungrig som en varg tittar jag upp mot fullmånen, som lyser så starkt att jag ibland blir rädd för min skugga. Jag slickar mig om munnen av hunger. Magen skriker och jag måste äta något, men vad ska jag äta?
Jag hör en bil långt bort i fjärran.
\"Äntligen!\" tänker jag. Jag kryper fram så tyst som möjligt, inte för att dom ska kunna se mig. Utan för att mamma inte ska komma och ta mig när hon hör grenarna prassla.

Bilen närmar sig, jag vill ha mat! Jag ställer mig upp, liftar. Bilen stannar, jag går dit.
- Vart ska du? frågar mannen i bilen.
- Jag behöver hjälp! Min katt ligger där inne i skogen skadad, snälla hjälp mig! sa jag och låtsades som om jag var panikslagen.
Mannen kliver ut från bilen, jag springer före och stannar. Han ställer sig bredvid mig och frågar; Var är katten?
- Här, säger jag och pekar på min mage.

Jag trycker ner honom på marken, han ser mina tänder, han känner min hunger och jag känner hans förtvivlan.

- CHARLOTTA!!!! skriker min mamma och drar upp mig. - Du har redan ätit skinka, lek inte varulv nu, sa hon. Hon bär mig iväg mot huset.

Jag tittar på honom, han tittar skräckslaget på mig.

Varför får jag inte leka i fred? Jag vill vara en blandning av varulv & människa, eller är jag en kannibal om jag äter människor?