ibland undrar jag om jag har några känslor alls
eller är jag som en sluten mussla utan innehåll
en borglömd fimp i en skog

men all den kärleken jag får
upskattar jag
de gör jag
verkligen

men vill du ha svar
ja då kan du lika gärna kasta tillbaka
den där musslan i havet

för vem klarar att stå ut med
obesvarad kärlek

du får ingen kärlek av mig
inte nån annan heller

för jag står i en bortglömd skog omringad av vackra träd
som ger mig syre

medan jag långsamt förtär
med äcklig kolmonoxid
tills en dag

när jag brunnit upp och är inget annat

än en sur fimp.

åh mina vackra varelser, förlåt mig