En docka som inte ville bli lämnad ensam.Aldrig någonsin.Rädslan att inte höra till.En docka som förundrat betraktade sin omvärld.Hon insåg med ens hur naiv hennes tankar varit.Världen var inte så god.Ändå hade hon hoppet kvar i det lilla hjärtat som pulserade kärlek.Hon var säker på att Han skulle leda henne rätt.Han skulle alltid hålla hennes vita hand och även om andra gick ifrån henne,skulle han aldrig släppa taget.