Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

37 grader celsius

min hand vilar i din
när mina ögon letar
i dina
efter vad du ser
när du ser på mig

och jag har svårt för ögonkontakt
en blick som alltid viker av
men som ändå dras mot din
protoner och elektroner
magneter
som rött mot vitt och jag vet inte vilken färg jag är
jag vet inte vilken färg och jag vet inte vem jag är
men jag tror att du gör det
och kanske räcker det

i takt med dina hjärtslag
stiger rädslan
för att du kommer ångra dig
när du sett allt som går att se
i mina pupiller

så jag viker bort min blick igen

jag är rädd
jag är fullkomligt vettskrämd
men trygg
på ett sätt jag aldrig varit förut
för att det är du
för att det alltid har varit du

jag förstår ingenting
men du blundar och ler
och jag skrattar mot din hals




Fri vers av maria gustafsson
Läst 471 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2012-07-10 00:29



Bookmark and Share


  stenen/ Yv Ericsson
Oj vad fint och moget skrivet. Tack för du delade med dig.
2012-07-10

  marie-helene
Så vackert och utelämnande...
man följer med i texten på din
resa...Fint!
2012-07-10
  > Nästa text
< Föregående

maria gustafsson

Senast publicerade
37 grader celsius
* Se alla