Fredrik hade två par skor,
För Februari och Augusti,
Fredrik hade ett stort tålamod
Trots skratten som mötte hans dumhet
Varför visa skorna för ofta?
Tänkte Fredrik och skrattade
För när de väl syntes var de unika

Fredrik gjorde ett undantag
Natten i Juni månad
När solen än värmde, och månen inte syntes
Då satte Fredrik på sig skorna
Omsorgsfullt och fint
De blänkte så vackert när han traskade ut i staden
Där träffade Fredrik kvinnan som var hans dröm
Vackrare kunde det inte bli

När väl deras blickar möttes
Så såg hon även skorna
Snabbt försvann hennes leende
Hon tyckte de var fula
Och vände kappan och gick
En klump i magen
Ensam rann det tårar
Aldrig mera bar Fredrik skor åter