Jag sörjer fängelset vi lever i
denna omättliga hunger
vi törstar ihjäl

gatorna är dränkta
av det okända vi inget vet om
Ni kallar mig främling
jag svarar anonym konstnär

Ur oss föds mänskligheten
du lever som om jag inte vore här
min närvaro är mördad
Talar jag inte rätt i dina öron?

samlar jag mina ådror
väver dem till nystan
tror du mig
blod är alltid blod
att min färd är precis som din

tillåter du mina avsikter att leva här
eller måste jag fortsätta kämpa?

Kära du, kärleken talar inte
den sjunger
därför sörjer jag nu
att du inte har sinne för musik