Mina tårar glimtar av guld
från torra allergiska ögon,
Nu är det dock en ljuvlig känsla
att känna sig som människa,
I söndagens gråmulna morgonstund.
På flera nätter har jag inte sett
den himmelska melonen
Som kallas måne.
Nu andas jag lugnt
Vid en rykande kopp te.
Orden böjs som min rygg
Då inbjuder dörrens handtag
Mig ut i den höga höstlika luften.
Snart kommer en dag
när det blir kallt och kyligt
Så jag tar till vara på det som är just nu.
OCH, vatten och luft är gratis,
och doftar och smakar SÅ gott.