En grej som jag ofta tänker på är; Varför man alltid ska underskatta sina förmågor och begränsa sina drömmar. Jag ser den här tjejen som är så fin och talangfull, men som sorgligt nog inte kan se det jag ser.. Jag ser den här killen som är så ödmjuk och smart, men som inte kan se det jag ser.
Det känns som att vi är så besatta utav att hålla oss inom den här boxen, där alla ideal befinner sig; Där man alltid gör sig själv så mycket mindre än vad man egentligen är.. Men vad tjänar man på att göra sig själv mindre? Egentligen; Vem är du att inte vara begåvad, vacker eller bra?
Min dröm är att kunna hjälpa människor med min musik och det är något som jag kommer att kämpa för i mitt liv. Jag är medveten om hur svårt det är; men det jag har insett är att man aldrig kan ge upp, även då man får gå igenom mörker. På något sätt så är det mörkret som har gjort mig så mycket starkare och fått mig att inse att jag verkligen inte har någonting att förlora; utan allt att vinna... Jag tror på att du har alla förutsättningar till att kunna göra det du vill, om du kämpar... Men ibland när jag sitter här hemma och dagen står still så undrar jag vad jag verkligen väntar på? Vad väntar man på egentligen? Det blir liksom inte bättre av att vänta på att solen ska anlända eller på att ett mirakel ska ske, man får helt enkelt börja gå och förstå att man måste gå igenom stormen också. När du vågar lita på värdet av dina vingar, så kommer du inse att du faktiskt kan flyga.....