Dessa toner, som mitt hjärta utan tvekan

En salig melodi som jag ej kan förneka

En konst utan ord på mitt minne

Men melodisk nog att jag längtan finne

Höra den djupt i hemmets vita vrå

När ron är kommen och jag ensam låg

Där fann jag en önskan att inte få se

Att bli ett med musiken, så jag började be

Men ej till ett väsen av människans trans

Ty varo är icke den en luftslotts dans

Natten gick och dagen var kommen

Ännu låg jag kvar, bestyckt av ett omen

Väntan var borta när minnena klarna

Tonerna svepte mig ur min dvala

Jag drunknade långsamt i min egen säng

För världen för mig var en vindstilla äng