sverige från ett tågfönster

ensam i kupén

landskapet jag älskar

varje träd och varje sten

tacksam för att jag får bo

i detta sköna land

fastän konjunkturkurvan

känns omöjlig ibland

tallarna och kullarna

och kor som betar gräs

från den största staden till

vårt minsta lilla näs

landet jag med stolthet bär

inom mig vart jag går

gula rapsfält, röda stugor

längs vårt järnvägsspår

tjusningen, berusningen

kan bara den ha känt

som har sett den gryning som

vår soluppgång har tänt

som har sina rötter i

vår svenska fosterjord

känslan trotsar all beskrivning

når långt bortom ord

LARZ GUSTAFSSON    1/9 2012