Jag ger dig mitt långsamma leende, och upp låter dig min mun. Mina ögon. Mitt ögon..blick. För att få struktur på smaken tittar jag noga. Jag rodnar vid syn intag.Tittar ner, hoppas du inte ser. Samma melodi.
Min plötsliga slutenhet är mig lika förvånande och oförenlig för mig själv. Jajja..Lite bak och fram,men det är ju precis så allt är i sin ordning.
En öppen gåta sökte sig min väg när jag lät den göra så
Din vackra figur smälter in i bakgrunden och förgrunden öppnar sig.