Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ta chansen innan det är försent, jag skrev ihop denna novell med snabba tankar och funderingar på ungefär 20 minuter och redigerade den inte för att skriva direkt utifrån mina egna tankar. Kan vara väldigt förvirrande och konstig, men lär gärna ändå. Ursä


Vissa drömmar blir sanning, andra inte, kort novell om att våga satsa.


På bänken mitt emot mig varje dag i 2 år hade en vacker kvinna suttit och ätit sin lunch, nu för tiden kom det ingen kvinna med sin lunch alls, hon hade försvunnit, hon var kanske bara ett minne blott? Änderna vid dammen framför parkbänken där kvinnan suttit letade ivrigt efter den mat som kvinnan brukat slänga i till dem, men ingen mat nu längre. Jag hade en bit bröd i fickan som jag tog upp, och som jag matade de vackra änderna med, vilket dem tycktes uppskatta så dem börja jubla på sitt eget lilla vis.

Jag vaknar upp dem ett ryck från en hemsk mardröm, kallsvettig och toanödig. Jag gick upp och tog ett glas med vatten och gick till toaletten, och när jag väl satt där blundade jag till lite. Jag vaknade i chock, och kände sorgen inom mig. "Hon är borta", tänkte jag.

Springandes i all världens fart begav jag mig till parkbänken där den vackra kvinnan suttit och ätit lunch i 2 år, och även idag satt hon där. Jag tittar över dammen och där sitter en äldre man på knä och matar änder, han ler åt mig och blinkar med ena ögat.

Kvinnan tittar på mig och undrar vad jag letar efter, hon erbjuder mig en plats bredvid sig själv och insisterar på att jag ska sätta mig ner och hålla en konversation med henne. Jag sätter mig bredvid henne och tittar på henne. "Jag hade en sån mardröm inatt, att jag vaknade helt kallsvettig.", säger jag. Hon ställer ner sin salladstallrik bredvid sig på parkbänken och tittar på mig. "Berätta, jag lovar att lyssna", svarar hon.
"Jag satt på parkbänken mitt emot denna och tittade på när du åt din lunch varje dag, hur vacker du är och och mycket jag vill gå fram och prata med dig", säger jag. Kvinnan tittar leendes på mig. "Du sitter fortfarande där, jag tror detta är din dröm", säger hon.

Jag känner hur solens strålar värmer upp hela mig och jag vaknar till, jag tittar på parkbänken på andra sidan dammen och ser där en vacker kvinna som sitter och äter sin lunch. Jag bestämmer mig för att gå fram till kvinnan och presentera mig.

Vissa drömmar blir sanning, andra inte, det handlar om att våga satsa. Vakna upp på en gång och ta dina chanser medans du kan, annars kan det vara försent.




Prosa (Kortnovell) av Daniel Ljungqvist
Läst 923 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-09-08 17:16



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Daniel Ljungqvist