Som regnet mot min kind, blåser det en vind.
Jag ser på bilars rost.
Och på fönstren, vita av frost.
Jag står utanför ditt hus, i fönstret brinner ett ensamt ljus.

Sakta öppnas din ytterdörr och jag blir som fastfrusen.
Jag är så lycklig att jag är din, när din lena röst ber mig att följa med in.