Jag och den heliga birgitta försvinner in i varandra,
mörkret försvinner
vinden i våra öron,
vågplasket,
hur många år väntade du inte med din öppna dörr,Birgitta,
de grävde en grav för mig,
kan du förlåta mig,
nu är jag död,
nu kan jag komma,
vägen till Vadstena var lång att krypa
jag såg duvorna i trädet,

det mjuka gräset bakom murarna,
vi var ensamma,
det heliga brann på dina läppar
det heliga låg tyst inom oss
det håller oss samman