Månen är det enda
på jorden som lyssnar utan
att döma.

Det är den enda som skulle
stanna kvar när allt annat försvann,
bokstavligt talat.

Kanske är jag någon form av
psykopat, eller bara väldigt vilsen.

Varför svarar han inte,
jag vill att han ska skrika.
Men det gör han inte.

Han bara finns där, lyser
på nätterna och har egentilgen
ingen mening.
Precis som jag.

Blodet rinner, han säger inget
han bara finns där som stöd.

Jag ser mitt liv sippra ur mig.
Jag ser ljuset ,det kommer närmare.

Jag är fri, tills dagen jag vaknade upp
i sjukhus sängen.

Nu börjar allting om,kan dom
inte bara låta mig försvinna.

För jag vet.
Jag existerar inte.