mer höst i mitt själsliv

än runtomkring

jag stirrar in i

ett stumt ingenting

november har sänkt sig

förmörkat min blick

jag irrar omkring i

ett uruselt skick

mer tröst hos min Gud än

hos människan

hon är som hon är

Jesus Kristus är SANN

men tillslutna hjärtan

blir kvar i misär

för stolthetens skull

som förskansat sig där

vad spräcker betong och

vad spränger cement?

vad renar på djupet

till hundra procent?

att närma sig Dig är

att närma sig vår

som när man är framme

i full blomning står

LARZ GUSTAFSSON     15/9 2012