Dagarna är längre nu
jag räknar molnen
genom solkiga fönster
och i parken här utanför
förlorar träden sina nyanser

den här lägenheten är en ö
ett skyltfönster långt efter stängningsdags
och jag ser att människor lever bäst de kan
men jag har aldrig riktigt förstått hur de gör
det är som på film du vet
eller kanske är det ren magi
det enda jag vet är att det inte är för mej

och det är så svårt att möta
den här hösten alldeles ensam
jag börjar tro att jag inte finns
och jag menar - spelar det egentligen någon roll?

jag ville klä av mej naken och simma i ån igår kväll
klä mej i det brusande mörka och känna livet i det kalla
men jag ser min väg i vintern
i skogens förlåtande täcke


under stjärnorna.