dörren vi öppnar den förbjudna dörren visar sig inte leda någonstans längre än till ett eko av din röst som längs de till synes evigt långa väggarna ekar, viskar en ramsa som påminner mig om barndomen då vi i alla fall jag var lyckligare än nu och ett steg innanför dörren stängs den bakom mig och du är låst utanför eller innanför, rösten din röst ökar i volym tills den tvingar ner mig på golvet och när jag påminner mig själv om att börja andas igen försvinner dörren bakom mig och du ropar mitt namn från bakom men den syns inte.
det blinkar till en ilning går i min rygg när monstret blottar sina tänder som till synes verkar vara av stål och när jag vänder mig om för att springa är jag på tillbaks på stället där allting började odjuret har vänt mig sin rygg paniken kryper jag rusar genom vägglösa korridorer och hittar dörren igen du försöker förfärat slå upp den medan du skriker i en hög galen ton efter hjälp mina ben lyder mig inte utan fortsätter vidare genom en vägg där jag inte längre kan höra din röst.
det verkar enkelt säger du förvånat när jag stiger ut ur dörren igen leendes kramar jag om och kysser dig men upptäcker att du gråter och känns kall du verkar inte röra dig nu piper olyckan i mitt huvud du säger att du är död och att jag borde ha stannat där inne för här är ute och kylan sveper igen dörren bakom mig du lyfts upp genom taket förtvivlad skriker jag ditt namn men ingenting hörs allt är tyst även på utsidan inuti mig är det inte tyst.