Och magen vände sig 360 grader

över några få ord

men, inte dör man av att kräkas
inte heller dör man av magont

Men man dör av fjäsk, rövslickeri
och betydelselöst beröm

Det är då man förlorar sig själv
och man bedrar andra


och syftet är ett och endast ett

Bekräftelse

[och jag ska ha femhundra skrivarvänner]

För om det vore annat så hade man
gett kritik, beröm och kärlek

rakt ut från hjärtat och

rakt in i den andras själ


då växer man - då växer båda

Och är man rädd för det

tja; det är väl bara att fortsätta springa runt, runt
sno en och annan text och hoppas på
att ingen annan läst den (oj då)
och sen applåderar skrivarvännerna i kör!

Ja det är nästan så man kräks

fast bara nästan!

En vis text jag läste en gång
\"du får gärna sno den om du vill\"
handlade om, handlade om
Ja just det,
den sa något om: Den människan som älskar alla, älskar i själva verket ingen och minst sig själv. Men det är det ingen som vet, eftersom den predikar annat.