Har den sista tidens bild kvar i minnet
Så vackra vi var
I en kostym av guld och rubin

Men så många har redan fallit
Stela och våta på marken
Eller utan ljud svepts med i vinden

Vägrar ödet precis som jag
Och klammrar hårt fast vid livet
Som jag en gång trodde var mitt

Snälla hör min vädjan
Se inte tillbaka på mig
Sista gnistan är snart förlorad

I bitande regn och isande kyla
Kan jag inte mer vara
Sinnet sluts i en ensam höstsaga