Likt rosors blad utfällda vid värme
sida vid sida med men alltid utan
Plockar försiktigt, varsamt bort dem, torkar inte ens
vårdade alla våra steg fram till ett evigt adjö
Vände du dig om..
kunde du..
kunde inte.. jag..alla tankar är allt jag har.
Så stog jag kvar med ord och känslor och frustration
Mitt i lugn över ogripbar situation
Mat vi leende aldrig åt upp,
andetag mot varandras passions hjärtan
Virvelvinds leverne för att förhindra den Juvliga smärtan
Alla stunder som synats av mig själv under lupp
Allt det fina som du gav, har jag evigt inom kvar
Uppfylld önskan känns i märg
Tack finaste vackra för att du villigt och mot bekände färg

Såklart jag möter dig en dag..en dag..dag.

Jag kan älska dig till en evighet till dess vi aldrig dör
men så är stund för stund för kort att andas
Vad gör då jag

säg...