Jag väcks av de blyga solstrimmorna som försiktigt letar sig mellan träden och genom myggnätet. Känner värmen. Ler bekvämt av tillvaron. 'Hans' arm ligger tungt över min midja och håller min vänstra hand i ett bestämt men ödmjukt grepp. Jag reser försiktigt på mig, för att se ut över sjön och hur den speglar morgonhimlen med sina tunna vita moln. Jag blir som tagen av naturens skönhet. Som om jag ser allt detta för första gången. Hans hund strosar runt utanför och kommer mot mig för en morgonkyss. jag sträcker ut fingrarna genom blixtlåset och känner hur hans blöta nos puffar mot mina fingrar och han njuter när jag kliar honom lite under örat. Vi har ett speciellt band, båda uppskattar 'honom' så mycket, vi vet båda två hur unik 'han' är.

Jag märker hur 'han' vaknar. 'Han' ger ifrån sig ett dovt gäspande och sträcker sig fram och kysser min skuldra innan 'han' lägger sin haka mot min axel. 'Han' mumlar något om att 'han' älskar att vakna i naturen. Jag kan bara tänka på att jag älskar att vakna med 'honom'. 'Han' kysser ömt min hals och så sjunker vi ner på den sunkiga madrassen. Med huvudet mot 'hans' axel, mina fingrar slingrar sig över 'hans' bröst. Det finns inget vackrare än 'honom'. Jag drar ett djupt andetag för att känna 'hans' doft, jag smälter. 'Han' vrider sitt ansikte mot min panna och vilar sin haka där, kysser den ömt och suckar tungt.

Sista gången, sista andetagen vi drar tillsammans, sista timmarna, minuterna, sekunderna vi tillbringar tillsammans. Sista gången vi vaknar bredvid varandra, sista gången vi ligger i varandras famn, sista gången vi älskar i solen, sista gången vi är med varan.