Tack, kära du, för att du skrev

ditt långa uttrycksfulla brev

som  i beundransvärd detalj

målar din bild av vår batalj.

Att du har skrivit i affekt

det insåg jag förstås direkt

när, utan ringaste bevis,

du börjar hota med polis

Jag medger gärna att jag satt

på din divan i förrgår natt

uppfylld av sprit och av den charm

som väcks av din så vackra barm.

Långt från att gripas av extas,

dock, sträckte jag mig mot det glas

med vin som du bör minnas stod

vid kanten av ditt nattygsbord.

Att jag då nuddade din kropp

i form av bröstets högra knopp

det kan, i allra värsta fall,

ursäktas som ett olycksfall.

Och att du sedan, med ett stön,

grep tag i mitt parata kön

tog jag, förstås, som en invit

och alls ej som en sexbandit

med planer att, i spritens skygd,

göra ett angrepp mot din dygd.

Det våld du anklagar mig för

försätter mig i misshumör

med utgångspunkt från att du bet

mig hårt i, ja, jag tror du vet

var som du hade tänderna

just när du flyttat händerna.

En rättegång, min kära tös

lär bli, låt säga, rätt skabrös

på grund av avtrycket du gav

i min uppsvällda kärleksstav.

Och dessutom, det anar du,

kan vi förvänta, av min fru,

en ganska hämndgirig attack

och hon tror inte på ditt snack

om mig som den som gjorde fel.

Du borde kanske, för din del

ta bättre hand om, stackars krake,

den man som är din hulda make.

Dessutom, det är mera sällan

som detta slags polisanmälan

går vidare till rättslig prövning.

Så glöm du fredagskvällens övning

så, frigjorda från denna börda

vi ses igen!

Hos dig, på lördag?!