Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
fruktansvärda ord


Eutanasi

aldrig mer ska jag i dina ögon
se mig själv flyta ut i intet
aldrig mer ska dina händer
krama hjärtat ur min kropp

det liv som kunde varit
har du klamrat dig fast vid
och surrat mig
vid det sjuka

händerna
som rörde vid himlen
känner nu bara
mull och sten

snart vänder sig jorden ut och in
och det tysta mumlandet upphör
jag reser mig
tar din säng
och går




Fri vers av Engel
Läst 603 gånger och applåderad av 24 personer
Publicerad 2012-11-19 00:09



Bookmark and Share

  Rublev
Jag fängslas och befrias av denna livsbejakande dödsdikt. Och minns den omskakande slutscenen i Gökboet. Ja, berättelserna är olika, men det finns ändå starka beröringspunkter: Uppbrottet från det som kränker och stympar, och viljan att famna/möta verkligheten!
2020-04-15

  sommarmoln
Mkt gripande och tårdrypande...
2013-06-18

  petter rost
Grymt fin, du skriver så lätt i tonen men tungt i meningen. Och ett sprakande bildspråk. Väldig poesi det här, du har en gåva!
2013-05-06

    ej medlem längre
Fruktansvärt vackert.
2013-03-20

  Vinnie
För jävla bra. Lövv it.
2012-12-11

    ej medlem längre
Dödshjälp...en text som slår mitt i magen att läsa.
2012-11-29

  freathe
Vilken fantastisk dikt!

"det liv som kunde varit
har du klamrat dig fast vid
och surrat mig
vid det sjuka "

Surrat mig vid det sjuka... det är något i den raden som biter sig fast hos mig, kan inte riktigt förklara varför.
2012-11-28

    Mimmi17
"aldrig mer ska dina händer
krama hjärtat ur min kropp"

du skriver en text som på pricken beskriver en känsla många delar
2012-11-22

  Sebastian Noll
Stark. Väcker känslor.
2012-11-20
  > Nästa text
< Föregående

Engel
Engel