genom skogen hon går
med bärkorg bland snår
mörkret faller
och skuggorna suddas ut
snart den rätta stigen hon når

där bakom buskar smyger
han månens kraft lyder
ett fyrfota odjur
med käftar vassa
fram ur mörkret flyger

över kvinnan som i mörkret står
väntar på barnet som i skogen går
käftarna slår igen
hon skriker men
inget hörs genom träd och snår

flickan går trevande stigen fram
kölden biter och hon fryser litegrann
det är inte långt nu
till mormors varma hus
om hon bara till dörren fann

men så skymtar hon ljuset
springer på trädgårdsgruset
dörren på glänt
skyndar fram
för att finna sin mormor i huset

där ett hårigt väsen på sängen sussar
blod i pälsen, i munnen tussar
han väcks av hennes skrik
slukar henne i panik
det blev inget av mormors pussar