Jag bygger sandslott på mina axlar
och lägger grus i fickorna
och varje litet korn
har en ingraverad historia att berätta
från och med nu och då
och det som kanske blir sen

tyngden dränker mej i massorna
men jag har blicken fäst mot skyarna
på solen bortom de svarta orosmolnen

med ögonen mot fjärran
kallar jag saker vid dess rätta namn

jag kan se min spegelbild
i molnens skuggor
tårarna
ilskan
och den stora trötthetens djupa fåror


jag kupar mina händer
och skriker till ingen

Är det här allt?