På eftermiddagen
tjänar det något till
att skriva hem om upplevelsen.

Om aftonen kan det kännas väl sent
att förmedla något
om densamma.

Livet går sin gilla gång
och sedermera
mot ett konstant darrande fem i tolv

ända tills boetten spricker och glaset går sönder
varpå tiden stannar upp
och sedan inte mera finns till.

Att tiden skulle vara ett slags levande väsen
kan bara människan föreställa sig.
Genom timglaset skådar människan ljuset.