Du kom i den bistra vinternatten
och du gick samma väg när du försvann

du kom med värmen
och du gick med tystnaden

jag har aldrig träffat någon
som varit så rädd
för ensamheten som du

sårbarheten
skörheten
ensligheten
ledsamheten
allt det blåa i dej

du höll mej alltid på avstånd
när jag kom för nära
du skapade stormande oceaner
av rädsla för att dina
egna demoner skulle
spegla sig i mina

eller var du bara rädd för lyckan?
att ta det där steget ut i det stora okända?
att välja har varken varit
min eller din starkaste sida

du säger att det inte är meningen
men kniven hugger lika
besinningslöst likväl


så hugg igen baby
hugg bara hugg
vrid om kniven
en gång till
så djupt in du bara kan




det finns inget kvar nu.